Ålands Sjöfartsmuseum

Nedan visas fyra föremål tillhörande Ålands sjöfartsmuseum som konserverats inför en kommande utställning.

Namnbräda av trä från skonert skeppet ”Irena”, byggd 1884, förlist 1907

Brädan har ett tunt blått färgskikt som bakgrundsfärg med karvade bokstäver i tjockare vit och gul färg. Över vissa partier har färgen skavts bort och träet blivit synligt. Stora rostiga spikar sitter med jämna avstånd längs med brädan. Det tunna färgpigmentet sitter löst och har en pulvrig yta medan det vita och gula färgskiktet som är tjockare, sitter bättre mot underlaget. Det sistnämnda har dock krackelerat och rest sig.

Konserveringen av namnbrädan utfördes av målerikonservator Jessica Nilsson.

Ovan: brädan före konservering.

Ovan: detaljbild, före konservering

Ovan: brädan efter konservering.

Ovan: detaljbilder, efter konservering

”Hinterglas” målning av båten ”Avenir” - glasmålning med förgylld och bemålad prydnadsram

Glasmålningen (57 x 73 cm) är målad med oljefärg. Nertill på tavlan står: ”Bark Avenir från Eckero CAPT  J. Ekblom 1873”.

Från framsidan syntes fläckar där bemålningen på glastets baksida fallit bort och bakgrundskartongen lyste igenom. Skadorna var koncentrerade till havsområdet i målningens nedre delar. Efter demontering av tavlan och undersökning på baksidan, konstaterades att färgen på havsområdet hade betydligt sämre vidhäftning till glasunderlaget än alla de andra färgerna. Den var närmast pulverartad och tålde ingen beröring.

Konserveringen av glasmålningen är utförd av Carola Bohm och ramen av Jessica Nilsson.

Vänster: helhetsbild av glasmålningen före konservering samt detaljbild (höger) av skador i bemålningen, synliga som vita fläckar i havsområdet. Sett från fram- respektive baksidan.

Ovan: ramen är förgylld på framsidan medan kanterna har strukts med färg. Färgen på sidorna är skavd och repig och på flera ställen har både grundering och färg lossnat. Förgyllningen har också den ett flertal skador där grundering och guld fallit bort.

Ovan: ram efter konservering.

Ovan: tavlan efter konservering och återmontering.

Skeppsklocka av kopparlegering med kläppfäste av järn

Skeppsklockan bärgades förmodligen på 1960-talet och kommer från tremastade järnbarken Plus som byggdes 1885.

Ytan (både utvändigt- och invändigt) täcktes av smuts, järnkorrosion och rester av vad som troligen är blymönja. På vissa partier har järnet fällt ut stora voluminösa korrosionskrustor på skeppsklockan. Syftet med konserveringen var att avlägsna järnkorrosionen på ytan och stabilisera föremålet. Konserveringen utförd av Sophie Nyström.


Ovan: detaljbild av järnkorrosion på ytan.

Ovan: skeppsklocka före konservering.

Ovan: insidan av skeppsklockan.

Ovan: smuts och korrosion avlägsnas från ytan.

Ovan: pågående rengöring.

Ovan: skeppsklocka efter konservering.

Rya

Ryan föreställer segegelfartyget Herzogin Cecilie från 1920-talet. Ryamattan är tillverkad ombord på segelfaryget Herzogin Cecilie av fartygskapten Ruben de Cloux. Stommen är av tuskaft, troligen jute. Ryan har nockor i olika vita till bruna toner och ljusblått och är av bomullstyg och trikå. Motivet inramas med nockor av grönt ullgarn. Ryan är blekt och mycket skör och hade synliga spår av malangrepp. Konserveringen utförd av Susanna Högberg.


Ovan: ryan före konservering, framsida.

Ovan: detaljfoto av skada, före konservering.

Ovan: detaljfoto på malvagga.

Ovan: pågående konservering, nytillsatta varptrådar.

Ovan: rya efter konservering.

Tillbaka till början av sidan