(placeholder)
(placeholder)

Romersk ryttarmask och fibula

Acta KonserveringsCentrum har arbetat med en romersk bronsmask, funnen på Gotland. Bronsmasken var ett s.k. inlösenärende, den var inlämnad av en privatperson till Länsstyrelsen på Gotland. Det visade sig att masken kom från Hellvi på norra Gotland och hittats i närheten av en sedan länge övergiven husgrund.

Vid den arkeologiska undersökningen som gjordes på platsen, fann man ett gårdshus från tidig järnålder. Huset övergavs på 600-talet e.Kr. Man hittade också flera andra speciella föremål, bl.a. kantfragment i brons från dryckeskärl.

Bronsmasken dateras till 200-talet e.Kr. och den användes ursprungligen vid ryttarspel, s.k. hippika gymnasia av romerska officerare. Varje mask var unikt utformad. I Europa har man hittat ett fyrtiotal liknande masker, ibland sammansatt med en baksida till en hel hjälm. Dett är den enda som hittats i Sverige. Masken har drag av Alexander den store, med långt hår och lockar runt ansiktet. I pannan finns en avbildning av halvguden Herkules med sitt lejonskinn. Ett av hans tolv storverk var att dräpa det nemeiska lejonet. Han flådde sedan lejonet och använde skinnet som en skyddande mantel. Herkules användes symboliskt av romarna som tecken på styrka. Exempelvis är den romerska kejsaren Commodus avbildad som Herkules i en berömd skulptur, se bild nedan av kejsare Commodus avbildad som Herkules.

Bronsmasken har flera intressanta detaljer. På var sida av pannan finns en liten figur, iklädd frygisk mössa. De kan föreställa de mytologiska dioskurerna Castor och Pollux, som förekommer i samband med hästar och ryttarspel.

Masken är tillverkad i tunn bronsplåt och detaljerna har drivits ut i plåten från baksidan. Ögonen har varit öppna, för att bäraren skulle kunna se ut. Vid ett senare tillfälle har dock ögonen satts igen med små bronsplåtar, formade som ögonvita och iris.    Analyser av bronsens legering gjordes på Riksantikvarieämbetet och man såg då att legeringen av plåten vid ögat innehöll en hög halt av silver. Effekten av den lysande ögonvitan mot den mörka irisen och masken var säkert skrämmande. Runt kanten på masken finns flera runda hål. En gissning är att detta kan vara hål för nitar, som satt samman masken med en (nu försvunnen) baksida, så att den fungerat som hjälm.

Bronsmasken är skadad, bruten i två halvor. Det högra ögat saknas, metallen har flera sprickor och hål och den var också täckt med jord. På Acta Konserveringscentrum rengjordes masken och sprickorna stabiliserades. Ett stöd tillverkades för att masken lättare ska kunna hanteras.  

                                                                          

Vänster och höger: konservator Katarina Lampel utför konservering av ryttarmasken.

Herkules

Lejonmantel

(placeholder)
(placeholder)

Ovan: på masken finns Herkules och hans lejonmantel avbildad. Herkules huvud saknas.

Ovan: Kejsar Commodus avbildad som Herkules.

Ovan: tillverkning av epoxistöd till masken, konservator Elisabeth Geijer.

Ovan: detaljbild av ena ögat.

Ovan: ryttarmasken monterad på ställning, efter konservering.

Fibula

Bland föremålen från Hellvi fanns även en stor fibula med en fuskspiral. Den mäter ca. 8,7cmx9,3cmx1,7cm. Fibulan sammansatt av flera material och har undersökts med µXRF på RAÄ. Enligt uppgift från RAÄ består föremålet av olika legeringar med koppar och andra metaller så som bly, tenn och silver.


Fibulans framsida är ornerad med över 70 symmetriskt placerade skållor. Varje skålla mäter ca 0,5x0,5cm och är uppbyggd runt en nit som sitter fast i bottenplattan. Runt varje nit sitter en kompakt metallmassa med hög blyhalt. Runt metallmassan, sitter ett tunt skal, likt en utslagen tulpan i formen. Räfflade tennband med silverhalt pryder som bårder längs sektionerna med skållor.


Fibulan bär ett formspråk som i Sverige inte har många likar. Troligt är att föremålet kommit till Gotland från Baltikum.


Fibulan var mycket skör och delvis kraftigt korroderad och nedbruten när den kom in till ACTAs ateljé. Konservering utfördes mycket försiktigt under mikroskop med hög förstoring. Med hjälp främst av skalpell och pincett samt tunna metallnålar och stumma, mjuka borstar kunde föremålet prepareras fram mekaniskt. Konsolidering av ytskikt och lösa fragment skedde parallellt med den omsorgsfulla rengöringen.


Nedan: klicka på bilderna.  Fibulan före och efter konservering, framsida och baksida.

Nedan: framsida

Nedan: baksida